När jag jobbar med personlig utveckling så hjälper det mig att utgå från att vi inte kan ta fram något som inte redan finns där.
Michelangelo såg den levande skulpturen i stenen och sin egen prestation i att ta bort död vikt från det sanna ideal som fanns där. Ett ideal är en idé som tagit form i vårt medvetande – en sammanfattande bild av det vi vill uppnå.
Vi kan inte slutgiltigt hitta oss själva för livet rör på sig hela tiden.
Vi utvecklas hela tiden, frågan är om vi tycker om den riktning i vilken vi växer.
I min roll som terapeut ser jag människor som både kropp och medvetande.
Det är oftast kroppen vi tänker på när vi tänker på att skulptera oss själva.
Kroppen har – likt Michelangelos sten – ett inneboende ideal bestående av ursprungliga rörelsemönster vi upprepat under årtusenden: Gå, springa, klättra, böja, sträcka, krypa, osv.
Form följer funktion.
Medvetandet – vår upplevelse av oss själva och världen – är ännu mer formbart än vår kropp.
Men även här finns ideal.
När människor förr i världen såg på stjärnhimmeln så projicerade de sina drömmar på den.
De såg konstellationer i form av arketyper – hjältar med egna berättelser och äventyr.
Vi gör samma sak idag med våra skärmar. Utan att vi kanske tänker på det har vi förebilder, idéer om hur vi vill vara, hur vi vill tänka och känna.
Vi bär på ett inre ideal som vi hela tiden jämför oss med.
Att inte trivas med sitt liv är ett vanligt problem som de flesta människor upplever då och då.
Det känslomässiga obehag som uppstår när vi inte trivs kallar jag för konstruktiv ångest.
Ofta behöver vi lära oss att acceptera en situation och de tankar och känslor den frammanar.
Men ångest kan också vara en signal om att vi bör förändra situationen vi är i.
Det är som bekant inte alltid enkelt att urskilja vad vi kan förändra och vad vi måste acceptera.
Psykologisk behandling mot konstruktiv ångest handlar mindre om acceptans- och exponeringsträning och mer om att hjälpa personen förstå vem de vill vara.
Likt Michelangelo som i stilla mak urskiljer sten från sten – kan vi urskilja mellan vårt ideal och vår sociala programmering:
Mellan hur vi vill vara och hur vi alltid trott att vi borde vara.
Kroppen är mer som ett husdjur. Vi får acceptera att den har sina egna behov och viljor.
Ett husdjur behöver röra sig på sitt ursprungliga vis. Vi tvingar inte katter att sitta på stolar och vi låter dem klättra, springa och hoppa.
Våra kroppar behöver liknande rörelser för att bibehålla rörelseförmågan och inte skapa onödiga begränsningar och smärtor.
Det krävs inte mycket, bara några minuter om dagen.
Om du är intresserad av att utforska hur litet tid som krävs för att må bra fysiskt, varje dag, är du varmt välkommen att delta i Västkust psykologis nio veckor långa utmaning.
Allt du behöver för att komma igång finner du här.
