Hitta mig själv

Vad innebär det att hitta mig själv?

Vi kan aldrig slutgiltigt ”hitta oss själva”, för livet är i ständig rörelse. Vi utvecklas hela tiden, men trivs vi med den riktning vi växer i?

När vi inte vet vad vi vill – när vi saknar riktning för våra ansträngningar – blir resultaten sällan vad vi hoppas på. Likt ett löv i vinden yr vi omkring och försöker tillfredsställa andras viljor.

En av de största riskerna med att inte gå sin egen väg i livet är att vi får svårare och svårare att hitta den. Vi människor kan vänja oss vid allt – till slut blir det bara vårt liv. Men det finns hopp för alla oss som förlorat riktningen!

Förr i tiden navigerade vi haven med hjälp av Polstjärnan. Den starkast lysande punkten på stjärnhimmeln kunde vi alltid navigera efter då vi aldrig nådde den.

Alla våra drömmar – både de vi styrs av och de vi glömt bort – är facetter av vår inre polstjärna: Vårt inre ideal som vi hela tiden jämför vårt liv med.

Detta ideal kan ta sig uttryck i våra förebilder, i en tydlig vision av vad vi vill uppnå eller i en diffus känsla av att allt känns rätt – en lysande punkt långt bort i tid och rum som alla våra små och stora mål i livet riktas mot. Att förstå vårt ideal bättre kan vara precis vad vi behöver när vi vet att något behöver förändras – men inte är säkra på vad det är.

Vi kan börja med att damma av gamla idéer och tankar som vi av olika anledningar inte kunde uttrycka eller göra när vi var yngre: De impulser, viljor och drömmar som en gång i tiden verkade vara en dålig idé – för vad skulle andra tycka?

En gång i tiden hjälpte skam oss att passa in och skaffa vänner. Men nu är vi redo att gå vår egen väg! Hur var det nu… vad vill jag egentligen?

När jag hjälper mina klienter att klargöra sina ideal utgår jag från en enkel princip: vi kan inte ta fram något som inte redan finns där. Michelangelo beskrev sin konst som att befria den levande skulpturen från stenen, att ta bort det överflödiga för att blottlägga det sanna idealet. På samma sätt ser jag våra ideal som idéer som tagit form i vårt medvetande – en vision av vad vi vill uppnå.

Förr i tiden projicerade människor sina drömmar på stjärnhimlen, där de såg hjältar och arketyper bland stjärnorna. Idag gör vi något liknande med våra skärmar. Vi har förebilder och idéer om hur vi vill vara, tänka och känna – ett inre ideal som vi ständigt jämför oss med.

Likt Michelangelo som i stilla mak urskiljer sten från sten kan vi lära oss skilja mellan vårt ideal och onödig ballast, mellan vår sanning och vår skam, mellan hur vi vill vara och hur vi alltid trott att vi borde vara. Det finns några olika sätt att börja och AI:n hjälper dig att komma igång.